Under många år har jag anat att min kropp inte har varit och fungerat som teorin säger att det ska fungera. Under många år exprimenterade och testa jag och min barnmorska med olika typer av preventivmedel. Jag hann testa p-piller, p-stav och p-ring var av när den sista ställde till det orka jag inte preppa min kropp med mer hormoner utan det finns annat sätt att skydda sig på. Detta var tidigt någon gång under 2008. Det gick närmare ett år och av naturliga skäl så kändes det som om nej blir vi gravida så blir vi, men ingen stress.
Min mens fungerade aldrig som den skulle utan den kom lite som den vill allt ifrån 5 veckor till 12-13 veckor. Jag förbrukade mängder med graviditetstest bara för att jag inte visst varför inte min mens inte kom. Till slut kände jag att så här ska inte kroppen fungera och det stressar mig mest. När det gått över ett år sökte jag till min husläkare (tidigt 2010) som skickade mig till gyn. Min läkare förstod mig när jag berättade om mina besvär och att problemet inte var att jag inte blev gravid just då för det ville jag egentligen inte stressa med utan blir det så är det meningen, men visste att innom en framtid skulle vi verkligen vilja och då vill jag veta vad felet på mig är för uppenbarligen kändes det inte helt rätt.
Han skickade mig som sagt till gynmottagningen vilket gick väldigt fort och där fick jag det värska tänkbara bemötandet av läkaren. Jag hade ångest och mådde dåligt långt efter. Fick inte några störra svar. Ett svagt minne av att hon mummlade om att det finns tabletter. Men kom hem som ett stort frågetecken, vad är felet på mig?
Ja detta växte främst inom mig som en ren stress, vad är det för fel på mig. Något är uppenbarligen inte som det ska men hur ska vi gå tillväga. Jag ville inte stressa fram en graviditet men innombords blev jag så psykiskt stressad av att jag inte är som jag ska, helt enkelt jag kan inte bli med barn. Orken att söka vård igen som de få som visste om mitt besök rådde mig till orkade jag helt enketl inte.
Jag försökte intala mig om att det är inte meningen att vi ska bli gravida, vi planera resor och andra spännande händelser just för att ta vara på nuet göra saker som gör oss glada. Vi bokade en lång utlandsresa. Dagen innan vi skulle åka slog det mig att jag har inte haft mens på 5 veckor bäst jag köper ett test bara för att vi ska åka till andra sidan jordklotet och vara borta en månad. Det är ju bara för att "skynda" på mensen. Jag kissade på stickan och där var det helt plötsligt ett PLUS. Hur kom det sig? Det är inte möjligt? Jag hade ju knappt haft mens det senaste året. Så efter 2 och 1/2 oskyddat blev det äntligen ett PLUS på stickan.
I mitten på min graviditet träffade jag en ny barnmorska som fick höra hela min resa fram till PLUSET, jag minns hur hon sa att hon led med mig och så här ska du/ni inte behöva uppleva igen. Uppenbarligen har du ägglossning men väldigt sällan det har du beviset i magen, sa han till mig. Den dagen ni vill ha syskon säger ni bara till för det finns tabletter man kan få för att hjälpa ägglossningen fortsatte hon med. Det kändes som hon nästan ställde en diagnos till mig där under bara detta samtalet. En sådan lättnad.
Efter graviditetet satte jag in en hormonspirall och var mycket rädd för att detta skulle påvärka vår framtid vad komma gällande syskon. Men då upprepade hon ännu en gång samma sak som i mitten av min graviditet. Det finns enkelhjälp att få.
Så när jag ännu en gång träffa en ny barnmorska nu när jag plockade ur spiralen försökte jag berätta min historik och vad min tidigare barnmorska sagt, men hon nonchalera mig mest och sa att du ska se att vi ses snart igen och du är gravid detta kommer gå fort. Det känndes lite som ett slag i magen för jag vet ju hur min historik ser ut. Men jag får som sagt lita på vad hon sa.
Vår plan nu är att vi ger det ett par månader att stabilisera sig i min kropp så kanske vi kan drömma om ett syskon till nästa vår 2016.