Kroppen: Det börjar synas mer att det är något på gång och många måste köpa större kläder. Vissa som har fött barn tidigare tycker sig känna redan nu att barnet rör sig, men det är fortfarande ganska ovanligt.
Bebisen: Fostret växer snabbt och väger knappt 100 gram. Den här veckan blir det ungefär 14 centimeter långt, mätt från topp till tå. Nu kan fostret få in tummen i munnen, men fortfarande inte styra sina rörelser eftersom nervsystemet ännu är så pass outvecklat. Läpparna börjar få en fylligare form eftersom fett håller på att lagras in. Fostrets hud är tunt och täcks av ett tunt skikt hår som kallas lanugo-hår.Egna tankar från föregående vecka: Under den 14:e veckan har jag inte känt mig riktigt så trött som tidigare veckor. Visst är jag fortsatt väldigt trött men inte riktigt det extrema som tidigare.
Värre är det med foglossningen som verkligen inte vill ge mid sig och bli bättre. Börjar mer och mer inse att detta kommer följa mig en bra tid framöver efter 2 veckor med ihållande smärta mer eller mindre. Det räcker att jag är med sonen och kollar på hockeyträningen, alltså stå bredvid och titta i 1 1/2 timme sedan är jag helt slut i bäckenet. Läkaren konstaterade även hon foglossning och gav mig inte heller så ljust hopp för framtiden utan mer att vi kommer snart synas igen. Men jag har bestämt mig för att förslka övervinna detta och hoppas jag orkar komma igång med lättare träning snart som cykel och simning.
Tyvärr slutade veckan mindre bra med ett rejält blogtrycksfall under måndagen. Såpass illa att jag inte klarade utav att stå på benen och blev riktigt rädd då jag var på jobbet och ansvarar för en annan människa. Kände att hela kroppen blev konstigt och benen inte riktigt bar mig. Jag försökte att sätta mig ner men hjärtat började rusa och jag blev jätte konstig. Allt snurrade och sedan kände jag bara att det blev svart för ögonen. Riktigt läskigt!
På rikrigt skakig på benen åkte jag hem och sov hela eftermiddagen.